Medan Ossian ger sig ut på sin livs resa till Bornholm fortsätter det lugna livet i den lilla byn Skillinge på Österlen. Ända tills Majken hittar en fin dekoration till rabatten på stranden och hela samhället får evakueras. Majken skäms men blir snart lättad när allas uppmärksamhet istället riktas mot Ossians hus som står mörkt och övergivet. Det är sällan Ossian lämnar Skillinge och alla undrar vart han tagit vägen. Sara, som går i nian, är mycket god vän med den äldre mannen och bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt.
Karin Brunk Holmqvists varmhjärtade och underhållande romaner tillhör Sveriges mest lästa. Detta är hennes elfte roman efter debuten med Potensgivarna 1997. Ett jubileum värt att fira!
Att ha tillräckligt är lycka, att ha mer än tillräckligt är olyckligt – det är ett ordspråk systrarna Elsa och Julia Nilsson gärna skriver under på. När advokat Jörgensson läser upp kusin Ullas testamente tror de inte sina öron, och de blir inte lugnare när Ullas före detta särbo dyker upp och vill ha äggkopparna han blivit lovad. Rykten börjar surra när Julia av misstag stoppar en femhundring i bössan hos Leif Handlare och syskonkärleken sätts på prov när Elsa visar sig vara alltför lättflirtad.
Tack och lov har de akutbjällran hängande utanför ytterdörren, när de ringer i den kommer grannen Ragnar till undsättning som ett skott. Och det kommer behövas!
Akutbjällran är en varm och humoristisk skildring av vad som händer när frågor om pengar, kärlek och klass ställs på sin spets i en liten, svensk landsortsby.
Vid sidan av sina romaner har Karin Brunk Holmqvist under många år skrivit dikter om Österlen. Det är lätt att känna igen Karins värme, humor och allvar från hennes romaner, och inte minst kärleken till Österlen och närheten till verkligheten. Just det som fått ge namn åt den första dikten. Många av dikterna ingick i diktsamlingen Nära verkligheten som utkom 1996, med illustrationer av Helge Lundström. Mitt Österlen innehåller Karins dikter i en fin presentbok illustrerad med akvareller av Hasse Karlsson.
Spjutstorp sörjer sin nedlagda affär och kommunen har meddelat att sista bussen stannar vid årsskiftet. Men ortsbefolkningen tänker inte ge upp, Spjutstorp ska finnas kvar på kartan.
Edit har gått i pension och sköter hushållet åt brodern Hjalmar och sig själv. Tillsammans med väninnorna Gudrun, Carita och Kerstin har hon en vinklubb, Kranvridarna. Trots minst sagt olika förhållningssätt till vin är träffarna månadens höjdpunkt. Särskilt viktiga blir de för Edit när Hjalmar plötsligt börjar ränna ute på nätterna samtidigt som grannen Greta beter sig allt märkligare …
Berta och Gunnar har haft en ryslig tur som lyckats förvärva en kolonilott i Simrishamn alldeles intill de nyvunna vännerna Hjördis och Konrad. Men samtidigt som Berta och Hjördis odlar sin vänskap genom trädgårdsplanering, saftstunder och hemliga planer, trasslar Gunnar in sig i ett nät av lögner och pinsamheter. Allt för att han velat ge sin kära Berta en liten blomma …
I Brantevik har vintermörkret lagt sig över den lilla kustorten och väninnorna Inez, Olga och Viola har som vanligt symöte. Men den här kvällen har Viola med sig lotter från den lokala idrottsföreningen. Inez vinner en weekendresa till en julmarknad i Tyskland, med buss och allt.
De bestämmer sig för att åka allihop, ett äventyr i juletid är precis vad ett par äldre damer kan behöva. Tycker Olga och Viola i alla fall. Inez är högst tveksam, men följer med förstås. Det var ju ändå hon som vann resan. Det är med både nyfikenhet och skepsis som damerna sätter sig på långfärdsbussen. Och en sak är säker, det blir inte alls den stillsamma weekendresa de tänkt sig.
Om det inte hade varit för den toppformade skallen med hårtofsen, hade Erna Henningsson varit söt. Hon är klipsk, konstnärligt begåvad och har ett hjärta av guld. Hennes stränga pappa underlättar inte direkt livet för Erna och hennes mamma. Men när de små kustsamhällena på Österlen invaderas av konstnärer och andra sommarboende njuter Erna. När Erna tar fram sitt auktionsfynd, Hembygdsföreningens årsbok från 1958, ramlar det ur ett brev. Det är ett innerligt kärleksbrev till framlidne rektor Egon Påhlsson från Maria. Men Erna vet att rektorns fru hette Marta.
Selma och Artur Jacobsson bor i Tommarp på en liten gård som inte längre är aktiv, bara hönsen och katten Murran finns kvar. De har några år kvar till sjuttio, och lever stillsamt med sitt eget smågnabb som enda spänning i vardagen. En dag får de nya grannar på båda sidor om vägen och då börjar det hända saker. Det blir en tid av oro för Selma och Artur, på ena sidan vägen frireligiösa tältmöten, och på den andra new age-seanser och drömfångare.
”Sirila gentlemän sökes. Vi är två ensamstående damer, 81 och 79 år, varav en är lite halt. Vi söker var sin manlig vän. Vi vill gärna att ni bor i Tomelilla eller dess närhet och har bil så ni kan köra oss till Kivik när fruktträden blommar. / Sista försöket /.”
Alma och Margit vet inte riktigt vad ”sirila” betyder, men det ser bra ut i kontaktannonsen, och nu väntar de ivrigt på svar. I väntan på trevliga män vänder Alma och Margit upp och ner på Solgläntans äldreboende där de bor temporärt. Deras hus ska jämnas med marken av Tomelilla kommun och i väntan på lägenheter bor de på pensionärshemmet. Där väntar utmaningar: Den bitska föreståndaren Ulla vet inte vem hon tampas med när hon trilskas med damerna, och oppositionsrådet Kjell får också sina fiskar varma. Gamla damer sitter inte där man sätter dem!
Bröderna Henning och Albert lever ett stilla liv utanför Onslunda på Österlen. Vardagen består av cykelturer till handelsboden och på avstånd håller de ett öga på sitt gamla föräldrahem. Men förändringar stundar. Barndomshemmet blir behandlingshem för missbrukande kvinnor och rykten går om märkliga rundlar i rapsåkern bakom brödernas uthus. Ett litet missförstånd i TV-kameran – och Hennings och Alberts lugna liv är ett minne blott.
Systrarna Svensson har båda passerat 70-årsstrecket och lever stillsamt och ganska förnöjt sina liv i föräldrahemmet i Borrby. När byrådirektör Alvar Klemens köper sommarhus intill blir det liv i luckan. Nya klänningar inköps i Simrishamn och de glömmer till och med bort att deras bror vill få in dem på hemmet för att ha huset som sommarstuga. En dag får de se Molins hankatt mer eller mindre kasta sig över Erlandssons honkatt Majsan efter att ha ätit bland Alvars blommor. Då får de en strålande idé om hur de ska få pengar till att installera bekvämligheter. De startar en firma med potensökande medel, och när de satt in den första annonsen i tidningen blir inget sig likt för Tilda och Elida.
En underhållande samling krönikor där Karin generöst delar med sig av sina funderingar kring våndan av att åka hiss, barns klarsynta sanningar, alla knepiga elektroniska apparater som invaderar våra hem och dessa eviga IKEA-vandringar. Med charm, värme och en stor dos självironi rapporterar Karin Brunk Holmqvist från det lilla livet, som vi alla känner igen oss i. En del av krönikorna i denna samling har tidigare varit publicerade i boken Om mintgrodor och förlorade illusioner.
Bonita och Doris var en gång fnissiga tonåringar, grannar och bästa vänner. Mer än 40 år senare möts de igen på Doris mammas begravning. Bonita tar hand om sin senila mamma Elvy i den stora villan i centrala Ystad, Villa Bonita. Doris bestämmer sig för att flytta tillbaka till barndomsstaden, skild och uppsagd från sitt kontorsarbete i det gamla familjeföretaget. Hon har hittat ett nytt arbete, men det är något konstigt med verksamheten, och hon lockar Bonita med till Göteborg för att ta reda på vad de skumma arbetsgivarna sysslar med. Sen ger det ena det andra, och vad Bonita och Doris hittar på kan bara ni ana som läst tidigare böcker av Sveriges nya stora underhållningsförfattare.
